På italienska är ett mastello det enkla träkar som en gång stod på gårdar och i tvättstugor över hela landet. Man tvättade i det, trampade druvor i det och badade i det. Formgivaren Mario Ferrarini har tagit med sig just den formen in i det samtida badrummet och skalat bort allt som inte behövs.
Från sidan blir släktskapen med träkaret tydlig. Väggarna vidgas uppåt från en smal bas, och vid ena kortsidan stiger kanten i en mjuk båge som bildar ett högt ryggstöd. Den matta ytan låter formen tala utan reflexer, och silhuetten är så enkel att den bär rummet på egen hand.
Ferrarini har arbetat med proportionerna så att karet rymmer även långa personer. Man sträcker ut sig i stället för att vika sig. Det är en ergonomi som inte syns i första anblicken men som avgör hur länge man vill ligga kvar.
Ett fristående badkar ger friheten att planera rummet utifrån ljuset och utsikten snarare än utifrån rören. Mastello kan placeras helt eller delvis mot en vägg, men gör sig bäst när det får stå fritt och ta plats som rummets mittpunkt. Runt det kan badrummet byggas som en egen avdelning för vila, med sten, trä och dämpat ljus.
Badrummet har gått från att vara ett funktionsrum till att bli den plats i hemmet där dagen avslutas. Ett kar med en form som håller i decennier, och som bygger på en tradition äldre än badrummet självt, är ett bra ställe att börja.
Mastello är ritat av Mario Ferrarini för Antonio Lupi.
Läs mer på: www.antoniolupi.it
