Femton år efter Legacy Machine N°1 återvänder MB&F till den klocka som förändrade synen på märket. Arkitekturen är densamma. Allt runt omkring har gjorts om.
När Maximilian Büssers MB&F presenterade Legacy Machine N°1 2011 var märket känt för sina futuristiska Horological Machines, och en rund klocka med klassiska koder kom som en överraskning. Året därpå fick den både juryns och publikens pris vid Grand Prix d’Horlogerie de Genève. Urverket hade tagits fram tillsammans med Jean‑François Mojon och Kari Voutilainen, och det var finishen under ytan lika mycket som silhuetten som gjorde klockan till ett samlarobjekt.
I mitten av tavlan svävar balansen, 14 millimeter i diameter, under en välvd brygga och slår i traditionella 18 000 halvsvängningar i timmen. På var sida ligger en svart urtavla med blå visare. De visar varsin tid och ställs med varsin krona, helt oberoende av varandra. Det gör klockan till något annat än en vanlig GMT, där den andra tidszonen följer den första. Under balansen sitter gångreserven i en lutande halvcirkel, en ny lösning som ersätter originalets lodräta indikator.
Titanversionen bär sin mekanik mot en borstad, rodinerad grundplatta i grått. Färgskalan är återhållen: grått metall, svarta tavlor och blå visare som enda accent. Det kantade urverket består av 338 delar och 25 stenar och har fått en dubbel balansfjäder från Straumann. Gångreserven har ökat från 45 till 60 timmar.
EVO‑beteckningen förändrar klockans karaktär mest. Boetten har krympt från 44 till 42 millimeter och höjden landar på 16,8 millimeter, men eftersom en stor del av höjden utgörs av det kraftigt välvda safirglaset bär den sig slankare än siffran antyder. Vattentätheten är 80 meter, märkets stötdämpande FlexRing skyddar mekaniken och armbandet i svart gummi är integrerat i boetten. Klockan som en gång krävde varsamhet går nu att bära varje dag.
LM1 EVO finns även i en numrerad upplaga i roséguld med grön tavla.
Läs mer på: www.mbandf.com
